Den 18:e juni beslutade så till slut Sveriges riksdag att införa allmän avlyssning av all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser. Detta betyder att från och med den förste oktober nästa år kommer alla gränsöverskridande telefonsamtal, e-postbrev, webbsökningar, hemsidebesök och sms att filtreras utifrån en mängd sökbegrepp som Försvarets Radioanstalt (FRA) får i uppgift att definiera.
Rent praktiskt innebär lagen att operatörerna tvingas leda in sin trafik till ett antal så kallade "samverkanspunkter" där den sedan kopieras över till FRA:s nät. P.g.a. internets tekniska uppbyggnad kommer även en del av den rent inhemska trafiken att genomsökas på jakt efter potentiella säkerhetshot.
Egentligen borde det säga sig själv att ett sådant här system är fullkomligt ovärdigt ett demokratiskt samhälle. I en osäker samtid gäller det att försvara och inte förminska demokratin. Precis som i den fysiska världen bör det till exempel vara en självklarhet att kunna läsa en dagstidning på internet (även på arabiska eller något annat misstänkt utländskt språk) utan att staten kan se vilka artiklar jag väljer att läsa.
Efter en lång tids opinionsbildning vaknade så till slut tidningarna och etermedierna dagarna före omröstningen i kammaren. En sällan skådad koalition av samtliga politiska ungdomsförbund, Advokatsamfundet, Tidningsutgivarna och landets ledarredaktioner gick unisont ut i kamp mot denna nya orwellianska signalspaningslag. Så sent som någon vecka tidigare hade jag haft ett uppgivet samtal med Mats Bergstrand på DN och fått höra att om tidningen skulle skriva om viktiga frågor, "då skulle vi skriva om världssvälten hela tiden".
Som vi alla nu vet återremitterades förslaget skyndsamt till försvarsutskottet på kvällen den 17:e juni. I vad som i efterhand framstår som ett lite för väl regisserat "genombrott" lyckades Fredrik Federley och andra kritiska ledamöter få igenom diverse kosmetiska förändringar av lagen, bland annat att Datainspektionen ska följa FRA:s verksamhet och att en parlamentariskt sammansatt granskningsgrupp ska tillsättas. Inget av detta berörde dock själva kärnproblemet, nämligen att FRA ges rätt att massavlyssna människor utan brottsmisstanke.
Med röstsiffrorna 143-138 gick lagen så igenom sent nästa kväll, just som Sverige förlorade i EM-matchen mot Ryssland. Sittande på Gorki Park nära Rosenthaler-platz i Berlin var det lätt att känna sig modstulen. Samtidigt var det uppenbart att det nu, mer än någonsin, fanns en växande politisk medvetenhet om integritetsfrågorna och att kampen på många sätt bara börjat. Fast till skillnad från efter slaget vid El Alamein så var det ingen seger som vunnits där på Helgeandsholmen av alla de tusen demonstranter som in i det sista skanderade "Stoppa FRA".
Men om nu detta ska vara "början på slutet" gäller det att omvandla allt det engagemang som sats i rörelse och simultant arbeta vidare på den politiska, juridiska och akademiska fronten.
1) Politik
Det är inte förvånade att en lag som Lex Orwell ter sig djupt frånstötande för många idealister inom Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Även om det vore fantastiskt tvivlar jag på att dessa idealister i nästa val kommer att arbeta och rösta för exempelvis Miljöpartiet eller Piratpartiet enbart på grund av denna fråga. Därför gäller det att snabbt erbjuda ett borgerligt alternativt för dem som menar allvar med att sätta individen framför staten. En intressant möjlighet vore att ta fram ett identitetsmanifest kring ett antal punkter som sedan kandidater ur alla partier kan ställa upp på och gå ut med att de stöder, exempelvis genom att bära någon lätt igenkännbar symbol. Genom personröster och nomineringsförfarande (vi ska här inte glömma att många distriktsförbund i de borgerliga partierna var uttalat kritiska mot lagen) kan dessa kandidater sedan föras fram i valrörelsen. Vad jag förstått pågår redan arbetet med ett sådant här manifest. Självklara beståndsdelar bör vara:
a) Avskaffandet av den nya signalspaningslagen
b) Så långt det är möjligt, ett stoppande av det kommande datalagringsdirektivet
c) Upprättande av en parlamentarisk sanningskommission som undersöker FRA:s historiska agerande, bland annat efter avslöjandet i SVT Rapport att även rent inhemskt trafik under många år lagrats av FRA.
2) Juridik
I Sverige har vi dessvärre ingen konstitutionsdomstol utan enbart ett tandlöst Lagråd. I vårt södra grannland Tyskland hade författningsdomstolen i Karlsruhe nog annars haft en del att säga om konflikten mellan den nu antagna Lex Orwell och Sveriges grundlagar (och den anda dessa skrevs i). I Regeringsformens andra kapitel heter det som bekant:
"Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot [...] undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande."
Inskränkningar i dessa fri- och rättigheter får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningar får "ej sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen". Att veta att allt man läser, skriver och tänker på internet hela tiden automatiskt kopieras till en statlig avlyssningscentral där det genomsöks efter statsfientligt material tycks åtminstone för mig vara just en sådan inskränkning som ett demokratiskt samhälle inte kan godta. Därför gäller det att få den nu antagna lagen prövad i domstol. Eftersom ingen enskild någonsin kan veta om han eller hon är avlyssnad eller inte förefaller det som att den mest framkomliga vägen är att starta en internetoperatör som helt enkelt vägrar kopiera in sig till FRA:s nät. Om och när polisen så dyker upp för att med tvångsmedel koppla in, inleder man rättsprocessen med stöd i grundlagen. Spontant tror mina juristkollegor att det finns god chans att vinna. Samtidigt bör man komma ihåg att staten lär överklaga hela vägen upp till Högsta domstolen och att det kan dröja många månader innan slutgiltig dom faller. Man bör också komma ihåg att även om Lex Orwell bedöms strida mot grundlagen betyder det inte att lagen upphävs (såsom hade varit fallet om vi haft en författningsdomstol) utan enbart att det inte längre blir straffbart att inte koppla in sig.
Om mot förmodan Högsta Domstolen skulle gå på regeringens linje finns även Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna som en möjlig sista försvarslinje. Ett nyckelord här blir ”proportionalitet”, det vill säga om de säkerhetsvinster som man anser sig vinna står i proportion till de tvångsmedel som medborgarna utsätts för. I tidigare fall har Europadomstolen i Strasbourg sett till just denna aspekt vilken i fallet FRA tycks särskilt intressant. Det är allmänt känt att s.k. riktiga terrorister inte kommunicerar i klartext utan, liksom alla andra som värnar sin integritet, använder några av de i praktiken oknäckbara algoritmer (exempelvis AES) som enkelt finns att ladda ner via internet.
3) Civil olydnad
Under tiden som politiken och juridikens kvarnar maler finns det redan idag effektiva metoder för att helt undvika FRA:s system. På uppmaning av flera av mina vänner kommer jag inom kort att börja använda Pretty Good Privacy (PGP) för delar av min privata kommunikation. Ju fler som använder stark kryptering för sina vardagsmail, desto svårare blir det för FRA att övervaka Sveriges internettrafik. Telefonsamtal över Skype krypteras automatiskt och är därför inte heller möjliga för FRA att avlyssna.
Samtidigt måste jag erkänna att jag personligen känner mig tveksam inför att helt övergå till krypterad korrespondens. Som jag skriver ovan bör var och en i en demokrati vara förvissad om att brevhemlighet råder och att även om just min internetoperatör kanske kan läsa vad jag skriver så finns det ingen central statlig funktion som övervakar all trafik.
I lagen talas det om att vad man eftersträvar är en "teknikneutral" lagstiftning, det vill säga att FRA ska ha samma tillgång till meddelande i kabel som man historiskt sett haft till det som sänds i etern. Just order "teknikneutral" är en illasinnad eufemism eftersom den förminskar det radikala i den nya lagstiftningen och, precis som propositionen i övrigt, får det hela att låta mer som en anpassning av befintlig praxis till nya omständigheter. Faktum är att det är helt olika sorters trafik som går i kabel respektive i etern. Steget från att avlyssna utländsk militär radiotrafik eller snabbsändningar från utländska beskickningar till att avlyssna alla svenskars gränsöverskridande internettrafik är enorm. Det är lika lite frågan om ”teknikneutralitet” som om all fysisk post skulle öppnas och läsas igenom. För att visa på det absurda i den nya lagen och på vilket sätt den inte är "teknikneutral" har jag kommit att fundera på om man inte skulle ta och skicka lite sommarvykort till vår moderate försvarsminister Sten Tolgfors.
Som bekant får man ofta vykort från semestrande vänner i utlandet så här års. För att påminna Tolgfors, som varit en av de mest högljudda förespråkarna för allmän avlyssning, om det djupt odemokratiska i den lag han nu drivit igenom föreslår jag att vi alla tar en fotostatkopia på dessa, skriver ett litet förklarande brev och skickar in till:
Sten Tolgfors
Sveriges Riksdag
100 12 Stockholm
Jämför med e-post är fysiska brev lite svårare att förbise. Passa gärna på att ställa någon fråga om den nya lagen och insistera på att få svar.
Labels: fra
In the first part of Imperium, Ryszard Kapuściński travels to the Transcaucasian republics where he finds a colourful patchwork of people, religions and languages - all challenging the received image of the Soviet union as one single grey monolithic structure. Though the contrast may have been even starker in the 60’s, I would still say that present day Yerevan or Tbilisi offers something unlike anywhere else in the former Eastern bloc.
