Saturday, June 28, 2008

More Caucasus

In the first part of Imperium, Ryszard Kapuściński travels to the Transcaucasian republics where he finds a colourful patchwork of people, religions and languages - all challenging the received image of the Soviet union as one single grey monolithic structure. Though the contrast may have been even starker in the 60’s, I would still say that present day Yerevan or Tbilisi offers something unlike anywhere else in the former Eastern bloc.

One morning, in the green parks of Yerevan, I searched for words to put down on a postcard. Looking around me I realized that it was really like sitting in a mixture of Tolkien’s Rivendell and a junkyard. The scene turned even more dramatic whenever I got a glimpse of the 5137 metres high stratovolcano Arrarat hovering at the horizon.

As for the people, time was far too short to say something meaningful. Maybe that Yerevan seemed to be on par with Madrid when it comes to late nights out. And that history is still too much alive to be turned into ironic reference. Visiting the State Museum of Armenian History we were shown around hundred of traditional carpets yet not allowed to enter the garden where a beheaded Lenin bronze statue is taking an eternal nap next to one of Catherine the Great.

Thursday, June 26, 2008

Track geometry

The Caucasus trip has left me with 653 images to sort, rotate and sometimes just understand. Leaving Yerevan, a velvet red car was ageing away with the inscription “Путеизмеритель”. Obviously, my rudimentary Russian failed me with this one:


But long live Wiki, now I know, it was a train geometry car that I saw. In the past I used to feel like one, carefully examining at least the psycho-geographic curvature of European railroads. Remembering the very last day of 1998, a long train ride from Strasbourg to Vienna with Trainristo Gastronomie. In those days, restaurant cars had an experiential dimension, a slow bottle of Grüner Veltliner as the train made its way through the winter mist.

Today, that image came back dreamingly reinterpreted just as I found out that I will be heading down to Villach and Italy in ten days, guiding some Swedish train charter passengers and the TV-programme “Packat och Klart”. Maybe Web 2.0 can indeed become real.

Wednesday, June 25, 2008

Train chatter

At last I make my escape. From seat 224 to 172, away from the deafening train chatter and into a bubble of heightened concentration. I know what I am searching for; I can see the thin line from the red pre-millennium soils of Castile-La Mancha to those bright California mornings of uninhibited potential.

Reflexive nostalgia. Blurred memories serving as waypoints of constructed meaning, by necessity unintelligible to anyone without the proper cues, the only universal element may be the process itself. In one hour I will be in Kalmar, visiting my parents for a few days, finally unpacking after America and the Caucasus, trying to make sense of this summer.

So far, I only have a few fixed dates:

6/7-11/7: Charter train guide to Austria/Italy
17/7-20/7: Oxford; conference on global catastrophic risks
22-28/8: Barcelona, ECPR Graduate Conference, FRA-bashing
1/9-1/10: Teaching in Lund; Swedish government and politics
2/10: Departure with SQ351 to Singapore and Melbourne for three months!

Tuesday, June 24, 2008

Friedhof

Planting flowers at a cemetery in Lomma, the kind of wordless communication consistent with the German word "Friedhof".

A moment later a rainstorm struck and my mother and I had to seek refuge inside the old neo-Romantic brick church. Sitting there by the white walls I once again experienced a sense of convergence.

Surprised by my own fervour, I had composed a long post on the new electronic surveillance bill which the Swedish parliament, despite massive protests, passed last week. Though definitely relevant to a wider international audience, my personal frustration had made it necessary to write in Swedish.

But back there in the church, the converging lines were all too familiar. As if the only life form I know is one of constant departure, yet of desperately holding on to something I know to be true, despite all the evidence to the contrary.

Monday, June 23, 2008

Skicka ett sommarvykort till Tolgfors

Den 18:e juni beslutade så till slut Sveriges riksdag att införa allmän avlyssning av all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser. Detta betyder att från och med den förste oktober nästa år kommer alla gränsöverskridande telefonsamtal, e-postbrev, webbsökningar, hemsidebesök och sms att filtreras utifrån en mängd sökbegrepp som Försvarets Radioanstalt (FRA) får i uppgift att definiera.

Rent praktiskt innebär lagen att operatörerna tvingas leda in sin trafik till ett antal så kallade "samverkanspunkter" där den sedan kopieras över till FRA:s nät. P.g.a. internets tekniska uppbyggnad kommer även en del av den rent inhemska trafiken att genomsökas på jakt efter potentiella säkerhetshot.

Egentligen borde det säga sig själv att ett sådant här system är fullkomligt ovärdigt ett demokratiskt samhälle. I en osäker samtid gäller det att försvara och inte förminska demokratin. Precis som i den fysiska världen bör det till exempel vara en självklarhet att kunna läsa en dagstidning på internet (även på arabiska eller något annat misstänkt utländskt språk) utan att staten kan se vilka artiklar jag väljer att läsa.

Efter en lång tids opinionsbildning vaknade så till slut tidningarna och etermedierna dagarna före omröstningen i kammaren. En sällan skådad koalition av samtliga politiska ungdomsförbund, Advokatsamfundet, Tidningsutgivarna och landets ledarredaktioner gick unisont ut i kamp mot denna nya orwellianska signalspaningslag. Så sent som någon vecka tidigare hade jag haft ett uppgivet samtal med Mats Bergstrand på DN och fått höra att om tidningen skulle skriva om viktiga frågor, "då skulle vi skriva om världssvälten hela tiden".

Som vi alla nu vet återremitterades förslaget skyndsamt till försvarsutskottet på kvällen den 17:e juni. I vad som i efterhand framstår som ett lite för väl regisserat "genombrott" lyckades Fredrik Federley och andra kritiska ledamöter få igenom diverse kosmetiska förändringar av lagen, bland annat att Datainspektionen ska följa FRA:s verksamhet och att en parlamentariskt sammansatt granskningsgrupp ska tillsättas. Inget av detta berörde dock själva kärnproblemet, nämligen att FRA ges rätt att massavlyssna människor utan brottsmisstanke.

Med röstsiffrorna 143-138 gick lagen så igenom sent nästa kväll, just som Sverige förlorade i EM-matchen mot Ryssland. Sittande på Gorki Park nära Rosenthaler-platz i Berlin var det lätt att känna sig modstulen. Samtidigt var det uppenbart att det nu, mer än någonsin, fanns en växande politisk medvetenhet om integritetsfrågorna och att kampen på många sätt bara börjat. Fast till skillnad från efter slaget vid El Alamein så var det ingen seger som vunnits där på Helgeandsholmen av alla de tusen demonstranter som in i det sista skanderade "Stoppa FRA".

Men om nu detta ska vara "början på slutet" gäller det att omvandla allt det engagemang som sats i rörelse och simultant arbeta vidare på den politiska, juridiska och akademiska fronten.

1) Politik

Det är inte förvånade att en lag som Lex Orwell ter sig djupt frånstötande för många idealister inom Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Även om det vore fantastiskt tvivlar jag på att dessa idealister i nästa val kommer att arbeta och rösta för exempelvis Miljöpartiet eller Piratpartiet enbart på grund av denna fråga. Därför gäller det att snabbt erbjuda ett borgerligt alternativt för dem som menar allvar med att sätta individen framför staten. En intressant möjlighet vore att ta fram ett identitetsmanifest kring ett antal punkter som sedan kandidater ur alla partier kan ställa upp på och gå ut med att de stöder, exempelvis genom att bära någon lätt igenkännbar symbol. Genom personröster och nomineringsförfarande (vi ska här inte glömma att många distriktsförbund i de borgerliga partierna var uttalat kritiska mot lagen) kan dessa kandidater sedan föras fram i valrörelsen. Vad jag förstått pågår redan arbetet med ett sådant här manifest. Självklara beståndsdelar bör vara:

a) Avskaffandet av den nya signalspaningslagen
b) Så långt det är möjligt, ett stoppande av det kommande datalagringsdirektivet
c) Upprättande av en parlamentarisk sanningskommission som undersöker FRA:s historiska agerande, bland annat efter avslöjandet i SVT Rapport att även rent inhemskt trafik under många år lagrats av FRA.

2) Juridik

I Sverige har vi dessvärre ingen konstitutionsdomstol utan enbart ett tandlöst Lagråd. I vårt södra grannland Tyskland hade författningsdomstolen i Karlsruhe nog annars haft en del att säga om konflikten mellan den nu antagna Lex Orwell och Sveriges grundlagar (och den anda dessa skrevs i). I Regeringsformens andra kapitel heter det som bekant:

"Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot [...] undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande."

Inskränkningar i dessa fri- och rättigheter får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningar får "ej sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen". Att veta att allt man läser, skriver och tänker på internet hela tiden automatiskt kopieras till en statlig avlyssningscentral där det genomsöks efter statsfientligt material tycks åtminstone för mig vara just en sådan inskränkning som ett demokratiskt samhälle inte kan godta. Därför gäller det att få den nu antagna lagen prövad i domstol. Eftersom ingen enskild någonsin kan veta om han eller hon är avlyssnad eller inte förefaller det som att den mest framkomliga vägen är att starta en internetoperatör som helt enkelt vägrar kopiera in sig till FRA:s nät. Om och när polisen så dyker upp för att med tvångsmedel koppla in, inleder man rättsprocessen med stöd i grundlagen. Spontant tror mina juristkollegor att det finns god chans att vinna. Samtidigt bör man komma ihåg att staten lär överklaga hela vägen upp till Högsta domstolen och att det kan dröja många månader innan slutgiltig dom faller. Man bör också komma ihåg att även om Lex Orwell bedöms strida mot grundlagen betyder det inte att lagen upphävs (såsom hade varit fallet om vi haft en författningsdomstol) utan enbart att det inte längre blir straffbart att inte koppla in sig.

Om mot förmodan Högsta Domstolen skulle gå på regeringens linje finns även Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna som en möjlig sista försvarslinje. Ett nyckelord här blir ”proportionalitet”, det vill säga om de säkerhetsvinster som man anser sig vinna står i proportion till de tvångsmedel som medborgarna utsätts för. I tidigare fall har Europadomstolen i Strasbourg sett till just denna aspekt vilken i fallet FRA tycks särskilt intressant. Det är allmänt känt att s.k. riktiga terrorister inte kommunicerar i klartext utan, liksom alla andra som värnar sin integritet, använder några av de i praktiken oknäckbara algoritmer (exempelvis AES) som enkelt finns att ladda ner via internet.

3) Civil olydnad

Under tiden som politiken och juridikens kvarnar maler finns det redan idag effektiva metoder för att helt undvika FRA:s system. På uppmaning av flera av mina vänner kommer jag inom kort att börja använda Pretty Good Privacy (PGP) för delar av min privata kommunikation. Ju fler som använder stark kryptering för sina vardagsmail, desto svårare blir det för FRA att övervaka Sveriges internettrafik. Telefonsamtal över Skype krypteras automatiskt och är därför inte heller möjliga för FRA att avlyssna.

Samtidigt måste jag erkänna att jag personligen känner mig tveksam inför att helt övergå till krypterad korrespondens. Som jag skriver ovan bör var och en i en demokrati vara förvissad om att brevhemlighet råder och att även om just min internetoperatör kanske kan läsa vad jag skriver så finns det ingen central statlig funktion som övervakar all trafik.

I lagen talas det om att vad man eftersträvar är en "teknikneutral" lagstiftning, det vill säga att FRA ska ha samma tillgång till meddelande i kabel som man historiskt sett haft till det som sänds i etern. Just order "teknikneutral" är en illasinnad eufemism eftersom den förminskar det radikala i den nya lagstiftningen och, precis som propositionen i övrigt, får det hela att låta mer som en anpassning av befintlig praxis till nya omständigheter. Faktum är att det är helt olika sorters trafik som går i kabel respektive i etern. Steget från att avlyssna utländsk militär radiotrafik eller snabbsändningar från utländska beskickningar till att avlyssna alla svenskars gränsöverskridande internettrafik är enorm. Det är lika lite frågan om ”teknikneutralitet” som om all fysisk post skulle öppnas och läsas igenom. För att visa på det absurda i den nya lagen och på vilket sätt den inte är "teknikneutral" har jag kommit att fundera på om man inte skulle ta och skicka lite sommarvykort till vår moderate försvarsminister Sten Tolgfors.




Som bekant får man ofta vykort från semestrande vänner i utlandet så här års. För att påminna Tolgfors, som varit en av de mest högljudda förespråkarna för allmän avlyssning, om det djupt odemokratiska i den lag han nu drivit igenom föreslår jag att vi alla tar en fotostatkopia på dessa, skriver ett litet förklarande brev och skickar in till:

Sten Tolgfors
Sveriges Riksdag
100 12 Stockholm

Jämför med e-post är fysiska brev lite svårare att förbise. Passa gärna på att ställa någon fråga om den nya lagen och insistera på att få svar.

Labels:

Wednesday, June 11, 2008

Auf der anderen Seite

Eastern Anatolia, a name capable of sending chills down the spines of any CDU politican. To us, it is more like coming home after our brief foray into Georgia. Despite the fact that Georgia at least geographically belongs to Europe (and also mischievously flags the blue EU-flag at their border...), it is here on the streets of Rize that you truly could be anywhere on the European continent; the şiş kebabı tastes just like the one in Dalston Kingsland.

Georgia then. Departing Tbilisi we spent seven hours on a hot train passing through the most beautiful mountains before arriving in Batumi, a city which Lonely planet was correct in describing as more akin to the capital of a Caribbean banana republic than a provincial city on the fringes of the former Soviet Union. Hundreds of large SUVs with tinted windows, heavily armed guards and flamboyant casinos. Add to that an airport with the IATA-code BUS and the picture is complete.*

Unfortunately, even beyond the often antediluvian plumbing and other similar nuisances, I would say that Georgia has a long way to go before it becomes a popular tourist destination among Swedes in the sense that for instance Bulgaria has. But rest assure, for anyone feeling more adventurous, I can say that the Caucasus is definitely worth a visit!


(meanwhile in Sweden, the traditional media continues to ignore the spy-bill due for approval - if you are not already on the barricades, please take a minute and see for yourself what is at stake).

* "Bus" means "mischief" in Swedish

Labels:

Monday, June 09, 2008

Wet wool

Morning rush in the deep, dank Tbilisi metro. After three days in Yerevan with highland sunshine and brandy, Tbilisi turns out to be a Paris wrapped up in wet wool. The tree-lined boulevards and the impressive façades along Rustaveli Avenue are all there but reality comes back and bites in the shape of thousands of refugees, deplorable poverty and cafes empty of their tourist clientele.

Tomorrow it is off to Batumi at the Black Sea coastline.

Saturday, June 07, 2008

The Zvartnots Experience

Descending through the Caucasian night, our Airbaltic 737 made a safe landing at 03:50 a.m. early yesterday morning. Next to the glitzy new terminal, the night beheld a stranded space station with a sponge-like morphology, a porous Russian interpretation of Deep Space 9.

Leaving this breathtaking airport, the taxi ride into the city took about twenty minutes, bledning Reno-styled casinos with a distinctive Middle-Eastern atmosphere.

Labels:

Tuesday, June 03, 2008

Transcaucasus

Back in Gothenburg and the sun-drenched patio, just about to start packing for my upcoming expedition. Together with Lina, I will be flying into Yerevan on the Armenian highland and from there start exploring the south of Caucasus, all the way to Istanbul through Georgia and Turkey.

Even as I am looking forward to this adventurous trip I am leaving Sweden at a critical moment. In only 15 days the Swedish parliament will vote on Lex Orwell and the media silence remains almost as deafening as before. Apparently, the end to electronic secrecy of correspondence is not considered to be worth much notice.