Tuesday, March 20, 2018

Supervillains

Philip Cafaro is a leading Malthusian thinker who recently received funding for a research project on “overpopulation” at the University of Gothenburg. Last Friday, he and some of his fellow researchers published an op-ed in Svenska Dagbladet suggesting that poor people should be locked out of Sweden so that they do not get rich and start polluting. At least that was the underlying thinking behind their piece entitled “Environmental reasons for a more restrictive immigration policy”. Unfortunately, I was too slow on the ball this time as Svenska Dagbladet ultimately decided against publishing my piece after publishing three other replies. For those of you who read Swedish, here is my full response to these Malthusian supervillains:

Det kan tyckas som ett banalt påpekande, men människor försvinner inte för att de kastas tillbaka i fattigdom. Sällan har anti-humanismen givits ett tydligare uttryck än i artikeln ”Miljöskäl talar för mer begränsad invandring”. I sig är detta kanske inte något som borde förvåna. En av forskarna bakom artikeln, Philip Cafaro, har under lång tid argumenterat för att människor ska låsas ute från USA, även där av miljöskäl. Mer allmänt råder bland många forskare inom fältet en föreställning om att mänskligheten kollektivt skulle kunna ”backa” ur moderniteten och att det skulle vara en ekologisk nödvändighet att världens fattiga aldrig erhåller ett drägligt materiellt liv. 

Som tur är har ett växande antal så kallade ”ekomodernistiska” forskare börjat utmana detta deterministiska synsätt. 2015 publicerades ”Ett ekomodernistiskt manifest” som vände på ekvationen och uppmanade oss att, istället för att se människor som en belastning, tvärtom se hur fler människor med högre utbildning och ett växande välstånd är en förutsättning för att kunna lösa de oerhörda utmaningar som vår planet står inför. Detta ska inte misstas för blind tekniktro. Aldrig har den gemensamma politiken varit viktigare. Istället, för att som idag fokusera på lösningar som måhända fungerar i vårt eget land (t.ex. eldandet av biomassa som förutsätter stora markarealer och oerhörda ingrepp i naturmiljön), så har jag i min egen forskning visat på varför vi snarare bör utveckla lösningar som är globalt skalbara (exempelvis nästa generations kärnkraft).

För att kunna skapa bred politisk enighet kring kraftfulla klimatåtgärder är det emellertid en förutsättning att debatten förmår röra sig bortom såväl moralistisk konsumtionskritik som malthusianska skräckfantasier om ”överbefolkning”. Varken ”klimatbantning” på Instagram eller det tysta upprätthållandet av en världsordning som närmast kan beskrivas som global apartheid representerar meningsfulla vägar framåt. Vad som behövs är en politik som på allvar vill förverkliga en mer rättvis värld i vilken människors livsbetingelser inte längre avgörs av något så godtyckligt som i vilket land de råkar födas.  En nyckelkomponent i en sådan politik är utvecklandet av rena energikällor som är väsentligt billigare än existerande fossila alternativ och därmed attraktiva både för länder som inte tar klimathotet på allvar (exempelvis USA) och för de utvecklingsländer som idag står i valet mellan fortsatt fattigdom eller ökade utsläpp. Oavsett vad artikelförfattarna tycks tro så har vi den här planeten tillsammans. Som invånare i ett av världens rikaste länder är det vårt ansvar att lyfta blicken och, istället för självspäkelse, leda teknikutvecklingen så att alla människor i framtiden kan leva ett modernt liv.

Labels:

0 Comments:

Post a comment

<< Home