Mina drömmars Sverige
Under vårens utbytestermin i USA blev jag gång efter annan påmind om hur djupt rädslan ibland går i det amerikanska samhället, hur fruktan för terror har tagits som ursäkt för svepande lagstiftning såsom The Patriot Act samtidigt som fundamentala rättigheter konsekvent har åsidosatts vid exempelvis Guantanamofängelset.
Allt detta har gjorts för att, som det heter, ”skydda demokratin”. Vad som då ofta glömts bort är att demokrati inte bara är en viss sorts valprocedur utan en samhällsidé som bygger på individens rättssäkerhet men lika mycket på förtroende människor emellan. Demokratin kräver mod av dess utövare, det handlar om att välja frihet just när kontroll och övervakning framstår som tryggare alternativ.
Mot bättre vetande drömde jag ibland om Sverige, om hur jag för mina studenter brukade berätta att vårt lands grundlagar syftar till fri åsiktsbildning och att vi historiskt sett värnat om exempelvis ett starkt meddelarskydd. Samtidigt visste jag ju att redan Tomas Bodström på sin tid som justitieminister varit drivande bakom EU:s datalagringsdirektiv och att det var med nöd och näppe som riksdagen förra året bordlade förslaget att låta Försvarets Radioanstalt (FRA) avlyssna all privat elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gränser. På grund av internets tekniska uppbyggnad skulle detta förslag innebära en formidabel massavlyssning och ge FRA rätt att fritt söka igenom nästan all privat e-post som skickas i vårt land.
Jag hann knappt landa i Sverige innan jag förstod att redan den 17 juni är det åter dags för denna Lex Orwell att tas upp i riksdagen och där med all sannolikhet röstas igenom med brett stöd av Alliansregeringen. Inför detta är det lätt att känna uppgivenhet. När man pratar med människor tror de inte att det kan vara sant. Andra tycks emellertid vara beredda att offra precis vad som helst för lite mer vardagstrygghet. - Men snälla, vi får inte vara så här ynkliga, än finns det en chans att få tillbaka mina drömmars Sverige.
(I apologize to my international audience for only writing in Swedish this time. The text above is on an issue similar to the EU data retention directive. In August I will travel to Barcelona and ECPR Graduate Conference to present a research paper on the need for “democratic heroism” as opposed to the present obsession with “security”.
Finally, let us not forget that it was our dear Erich Mielke who said: "Um sicher zu sein, muss man alles wissen")
Allt detta har gjorts för att, som det heter, ”skydda demokratin”. Vad som då ofta glömts bort är att demokrati inte bara är en viss sorts valprocedur utan en samhällsidé som bygger på individens rättssäkerhet men lika mycket på förtroende människor emellan. Demokratin kräver mod av dess utövare, det handlar om att välja frihet just när kontroll och övervakning framstår som tryggare alternativ.
Mot bättre vetande drömde jag ibland om Sverige, om hur jag för mina studenter brukade berätta att vårt lands grundlagar syftar till fri åsiktsbildning och att vi historiskt sett värnat om exempelvis ett starkt meddelarskydd. Samtidigt visste jag ju att redan Tomas Bodström på sin tid som justitieminister varit drivande bakom EU:s datalagringsdirektiv och att det var med nöd och näppe som riksdagen förra året bordlade förslaget att låta Försvarets Radioanstalt (FRA) avlyssna all privat elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gränser. På grund av internets tekniska uppbyggnad skulle detta förslag innebära en formidabel massavlyssning och ge FRA rätt att fritt söka igenom nästan all privat e-post som skickas i vårt land.
Jag hann knappt landa i Sverige innan jag förstod att redan den 17 juni är det åter dags för denna Lex Orwell att tas upp i riksdagen och där med all sannolikhet röstas igenom med brett stöd av Alliansregeringen. Inför detta är det lätt att känna uppgivenhet. När man pratar med människor tror de inte att det kan vara sant. Andra tycks emellertid vara beredda att offra precis vad som helst för lite mer vardagstrygghet. - Men snälla, vi får inte vara så här ynkliga, än finns det en chans att få tillbaka mina drömmars Sverige.
(I apologize to my international audience for only writing in Swedish this time. The text above is on an issue similar to the EU data retention directive. In August I will travel to Barcelona and ECPR Graduate Conference to present a research paper on the need for “democratic heroism” as opposed to the present obsession with “security”.
Finally, let us not forget that it was our dear Erich Mielke who said: "Um sicher zu sein, muss man alles wissen")
Labels: fra
posted by Rasmus Karlsson at 20:52
1 Comments:
En fråga man kan ställa sig är vart liberalerna finns i Folkpartiet liberalerna? Nog måste det finnas både en och annan liberal som anser att brevfriheten och rätten till ett skyddad privatsfär är värd att skyddas? Tyvärr, verkar partisammanhållningen (eller partipiskan) vara ovanligt stark just nu. Det blev tydligt när möjligheten till att få en könsneutral äktenskapslag öppnades i och med oppositionens motion som röstades ner den 16:e april i rikdagen. Trots att det fanns tillräckligt många borgerliga ledamöter som principellt stödde förslaget för att det skulle gå igenom, valde dessa istället att rösta emot det. När partnerskapslagen infördes 1994 (med Kristdemokraterna i regeringen) var det mycket tack vare att folkpartiet stödde oppositionen genom att få igenom ett utskottsinitiativ till ny lag. Senare, stöddes förslaget av ett antal borgerliga ledamöter. Skillnaden med den kommande riksdagsbehandlingen är folkpartiet liberalerna (!) stödjer förslaget som parti och även om det skulle finnas enskilda ledamöter som principiellt är motståndare till ökat integritetsintrång, kommer dessa troligtvis inte våga rösta emot allians- och partilinjen.
Post a Comment
<< Home